Svenskt visarkiv eller Svenskt visselarkiv?

Hittills okänt huvuduppdrag – bevara vissling

När arbetet med Svenskt visarkivs 75-årsjubileum pågår för fullt har vi fördjupat oss i äldre handlingar, anteckningar och beslut. Häromveckan plockade en av våra medarbetare fram stiftelseförordnandet från 1951, dokumentet som beskriver arkivets syfte och uppdrag.

Längst ner på sista sidan, delvis dold av en kaffefläck, fanns en formulering som vi helt tycks ha missat i 75 år! Den hittills förbisedda paragrafen föreskriver att arkivets ”ovillkorliga huvuduppgift” är att dokumentera och bevara vissling, en form av musicerande som Visarkivet hittills endast ägnat marginella resurser.

Det har lett till nya frågor om hur verksamheten egentligen var tänkt från början. Var det till och med meningen att Svenskt visarkiv skulle heta Svenskt visselarkiv?

Nytt ljus på en förbisedd tradition

Vissling har hittills inte haft någon framträdande plats i Visarkivets verksamhet. I samlingarna finns visserligen enstaka exempel, men någon större systematisk insamling har aldrig gjorts.

Nu ser vi över hur vi kan ta oss an detta förbisedda område inom svenskt musikliv.

– Vi har länge arbetat med att dokumentera sång, spel och dans i olika former. Att vi har missat den uttrycksform som tycks vara vårt huvuduppdrag måste vi förstås ta på allvar. Det är dessutom ett angeläget uppdrag då det handlar om musik som potentiellt finns på allas läppar, säger Visarkivets chef Karin Strand.

Jubileumssatsning på vissling

Med anledning av upptäckten inleder vi nu en särskild jubileumssatsning för att uppmärksamma visslingens plats i det svenska kulturarvet.

Arbetet omfattar bland annat:

• en genomgång av äldre material i samlingarna för att hitta visselinspelningar och uppgifter om vissling i olika miljöer
• en storskalig insamling av visslade melodier från allmänheten
• ett första försök att kartlägga svenska visseltraditioner, från vardagsvissling och busvisslingar till mer konstfulla framföranden

Redan i dag öppnar vi också en särskild visselblåsarmodul där den som vill kan bidra med sin egen visslade melodi, ett musikminne eller ett exempel på vissling i vardagen.

Besked väcker glädje bland visslingsentusiaster

I folkmusikens visslingskretsar jublar man. Visslaren Johanna Hwisslén har i många år argumenterat för att även vissling ska godkännas som instrument att spela upp med för Zornmärkesjuryn, något som hon menar att arkivets nya inriktning kan legitimera. 

– Om man kan bli riksspelman på trall borde i konsekvensens namn även vissling tillåtas, menar Johanna Hwisslén.

Visselinspelningar

Här kan du lyssna på ett par av de få visslingsinspelningar som finns i arkivet i dag:

1. Okänd, inspelad på fonografcylinder, troligen 1910-tal (SVA CYL 0181)
2. Jonas Skoglund från Söderala, Polska, inspelad i juli 1978 (SVA BB 02343)
3. Lars Lång från Åkerö, Leksand, Visslingsimporvisation till ackompanjemang på zittra, inspelad i april 1969 (SVA BA 0478)
4. Ivar Andersson från Kyrkhult, Kväsarvalsen, inspelad i mars 1969 (SVA BA 0468)