Fina fynd i Visarkivets kopiesamling

I Visarkivets samlingar finns mycket folkmusikmaterial i kopia från andra institutioner, både som fysiska och digitala dokument men även på mikrofilm. Under våren har jag arbetat med att registrera mikrofilmer i Visarkivets databas. Samtidigt har jag redigerat de digitala versionerna av dem och länkat dem till posten i databasen.

På dessa mikrofilmer finns uppteckningar av visor och låtar men också sådant som gåtor, ramsor och folktro. Även om arbetet med att gå igenom dokumenten kan tyckas monotont så har ingen dag varit den andra lik, för detta material har dagligen bjudit mig på nya guldkorn. Jag har funnit varianter på visor som vill ut i världen igen! Genom kommentarer och beskrivningar har jag fått se vardagslivet från en svunnen tid. Samtidigt har vistexterna ofta väckt reflektioner hos mig om vår samtid. Ett exempel är denna lilla rad ur en visa upptecknad i Södermanland:

Under wår sol där wäxte en jord

Den raden blir vackrare för varje gång jag tänker på den. Och visan som handlar om ”berget på jorden, tallen på berget, kvisten på tallen, boet på kvisten, ägget i boet och fågeln uti ägget” gjorde att tankarna vandrade vidare till vår relation med naturen i dag. Jag har också ramlat över en hel del mer udda saker. Vad sägs till exempel om en jigmarsch i träskor, joddling i notskrift eller en notering om en spelmans fint utförda trumpetimitation?

Det är också en märklig men fin känsla att under arbetets gång få en relation till de människor vars namn jag knappar i in i databasen. Att ta del av visor som förmedlats av en person som bodde på fattighuset känns i själen. Jag hamnade rakt in i en kärlekshistoria som utspelade sig för länge sedan, när jag hittade ett brev i versform till en flicka som trots ömsesidiga känslor gjort slut eftersom brevskrivaren var för fattig.

Allra mest har jag dock fängslats av Ellen Lagergren. Mikrofilmsmaterialet innehåller många uppteckningar av henne, framför allt gjorda i Västmanland. De är noggrant nedtecknade och utgör ett varierat material – och det finns även noter till många av dem. Detta är värdefullt eftersom många visor i arkivet enbart består av texter, utan melodier.

Som man kan få veta på Institutet för språk och folkminnens webbsida så föddes Ellen Lagergren i en prästfamilj i Regna, Östergötland. I släkten fanns många klockare och kantorer, och som barn fick Ellen undervisning av en violinist. Detta kan förklara att hon var notkunnig och kunde bruka denna kunskap i arbetet med att samla in visor. Hon bodde senare en kort tid i Stockholm och uppträdde då på Skansen under namnet Ella Carlsdotter. Därefter flyttade hon 1926 till sin bror i Västmanland och det var där hon började göra uppteckningar för Landsmålsarkivet i Uppsala. Tack vare Ellens arbete finns en stor mängd musik och berättande bevarad. Under den här våren har jag ibland tittat ut genom fönstret på Tegeluddsvägen 100 i Stockholm där Visarkivet håller till och önskat att jag kunde få bjuda Ellen på en kopp kaffe och få höra henne berätta om sitt liv och sin gärning.

För mig har det verkligen varit intressant och inspirerande att arbeta med det här materialet. Det känns också värdefullt att det blir mer tillgängligt och lättare att ta del av, i och med att det har digitaliserats. Jag vill avsluta med en liten favorit ur materialet som många kanske känner igen. Den är, tycker jag, så vacker i all sin enkelhet.

Gullhöna, gullhöna, gulltopp!
Flyg åt öster, flyg åt vester,
Flyg opp
Till himmelens topp.
Der får du gullstrumpor och gullskor.

/Karin Tenggren, digitaliseringsassistent

Fotnot: Mikrofilmsregistreringen är ett led i digitaliseringen av folkmusik i handskrift som Visarkivet har påbörjat och som kommer att resultera i en databas med nedladdningsbara kopior av materialet.