Dragspelaren som entreprenör
Dragspelsmusiken spreds ofta genom specialiserade skivbolag, notförlag och andra affärsverksamheter. Ofta var det dragspelare själva som drev dessa företag. Drivkraften bakom företagandet var dock ofta inte kommersiell – företagarna drevs snarare av idealistiska tankar om att sprida dragspelsmusiken.
Många dragspelare har vid sidan sitt musicerande drivit egen affärsverksamhet, som notförlag och skivbolag. De har gett ut läroböcker i dragspel, varit delägare i dragspelsfabriker och startat egna tidskrifter.
Inte minst har det förekommit en omfattande utgivning av dragspelsmusik på noter. Notförlagen mer eller mindre specialiserade sig på dragspelsmusik. De gav ut såväl professionella dragspelares som hängivna fritidsmusikers kompositioner.
Idealistiska drivkrafter
Förmodligen var endast ett fåtal av dessa förlagekonomiskt lönsamma. Många verkar snarare ha drivits av idealistiska drivkrafter än kommersiella.
Dragspelaren Lennart Wärmell drev skivbolaget Pyramid Records och notförlaget Trio-förlaget. I en intervju för Svenskt visarkiv säger han att förlagsverksamheten bestod i att ”sälja tio exemplar till närmast sörjande”, och att två tredjedelar av upplagan ofta fick slängas.
Dragspel och företagande i samlingarna
I Svenskt visarkivs dragspelssamlingar finns mycket material som berör företagsamhet som syftat till att marknadsföra dragspelsmusik. Här finns brev, kontrakt, tidskrifter och mastertaper.
I dragspelaren Carl Långbergs efterlämnade material finns till exempel ett antal förlagskontrakt sparade. Här framgår att den ekonomiska förtjänsten för kompositören minst sagt var blygsam. Kanske var möjligheten att få sin musik spridd och spelad av andra belöning nog.
Se förlagskontrakten här:
Att förläggarna inte var snåla med utgivning framgår av korrespondens mellan dragspelarna Gunnar Molthon och Hans ”Pajala-Hasse” Persson. Av 18 kompositioner som Molthon spelat upp för Pajala-Hasse valde han att ge ut samtliga på såväl skiva som i nottryck.
Se korrespondensen:
