Möten med folkmusiken

Spelmannen Gössa Anders Andersson (1878–1963) från Orsa framträdde återkommande i radio från 1930-talet och framåt. 1956 sände Matts Arnberg ett särskilt spelmansporträtt av Gössa Anders som gladde den då åldrade spelmannen. I ett bevarat brev till Arnberg skriver han:

”Jag har då aldrig kunnat tänka mig att jag skulle bli så uppvaktad och hyllad, jag har ju bara spelat några gamla Orsalåtar. Jag är dig ett stort tack skyldig, ett tack som jag inte kan uttrycka i ord”.

Bilden är troligen tagen i samband med en TV-inspelning i Dalarna i början av 1960-talet.

Under sin resa till Edsele 1963 spelade Matts Arnberg in ett tiotal visor med sångaren Inga Ström. I bevarade anteckningar från resan beskriver Arnberg henne som en karaktärsfull personlighet ”med en säregen humor” som ”tycktes trivas särdeles väl med att sjunga för oss”.

Matilda Strand från Helgevärma var en av många sångare som spelades in av Matts Arnberg under inspelningsresan till Småland 1957. Hon hade lärt sig sin visrepertoar efter sin mormor, född 1814.

Karin Edvards Johansson och Elin Lisslas (Matts Arnberg i mitten), tv-inspelning 1963. 

Karin Edvards Johansson, Matts Arnberg och Elin Lisslass tar en paus i inspelningen av tv-filmen Let icke, let icke 1963. Redan 1948 spelade Arnberg in ett antal locklåtar med Karin Edvards Johansson och Elin Lisslass som gavs ut på skiva (de så kallade Transtrandskulningarna). De kom båda att spela en betydande roll för lockropens förändring från att ha varit ett vokalt arbetsredskap i fäbodarbetet till att ses som ett musikaliskt uttryck med ett konstnärligt värde i sig självt. 

Karl Viktor Karlsson från Säfsnäs socken i Dalarna spelades in under resan i Bergslagen 1955. Karl Viktor Karlsson verkar ha gjort ett stort intryck på Mattas Arnberg, som beskrev honom som en ”levnadskonstnär”. Efter en brokig yrkesbana som kolare, körkarl, hovslagare och murare ägnade han sig vid Arnbergs besök åt att ”laga klockor, leta gruvor, bygga fioler och fiska”.

Arnberg spelade endast in en visa med Karl Viktor Karlsson, en jultiggarramsa med 14 verser. Arnberg ansåg dock julramsan vara så intressant att han tillägnade den ett särskilt radioprogram på julafton samma år, ”Alla juldagars ramsa – Kring en tiggarvisa från Säfsnäs”. Karl Viktor Karlsson och hans julramsa porträtterades även av Arnberg i en tidningsartikel i Röster i Radio, ”Levnadskonstnärens ramsa”.

Gustaf Johansson från Liljedahl i Stora Nyland spelades in under inspelningsresan till Finland 1957. Förutom att spela in ett antal fiollåtar så intervjuades han om bygungor, en gammal tradition där traktens ungdomar tillsammans byggde en gunga som sedan blev en träffpunkt för nöjen med sång, dans och olika lekar. För att hålla takten när gungan användes sjöng man särskilda sånger. Matts Arnberg fascinerades av traditionen och spelade in flera ”gungvisor” under sin resa, och vid hemkomsten producerade han ett särskilt program med titeln ”Visor i gungan”.

Finn Jonas Jonsson (1888–1965) från Boda spelades in redan under den första inspelningsresan till Dalarna 1949 och var en av de traditionsbärare som Matts Arnberg sedan återkom till vid flera tillfällen.

Han var vissångare med ”ett ytterst gammaldags och egendomligt sångsätt”. Han var också dansare och ingick i en grupp som turnerade med uppvisningar av Bodapolskan. Samma dansgrupp medverkar även i TV-filmen ”Dans på Nygårds loge” som Matts Arnberg producerade i samarbete med SVT.

Spelmannen Olle Falk (1888–1978) från Offerdal i Jämtland under inspelningsresan 1951. Matts Arnberg, som imponerades av dennes omfattande repertoar efter den legendariske spelmannen Lapp-Nils, spelade in och porträtterade Olle Falk vid ett flertal tillfällen.

Axel Ekholm, fiskare från Tenala, spelades in under Finlandsresan 1957. Han sjöng då ett antal sjömansvisor som han själv ackompanjerade på fiol.

Britta Bokvist från Vemdalen i Härjedalen sjöng främst religiösa sånger till eget ackompanjemang på cittra. Texterna till visorna hade hon antecknat i ett flertal visböcker. I sina minnesanteckningar från inspelningsresan i Härjedalen 1960 beskriver Matts Arnberg henne med orden ”sjunger med massor av charm och inte utan spontan musikalitet”.

Inspelningsresan till Dalarna 1954 avslutades med att Matts Arnberg som ett bevis för sina insatser för folkmusiken tilldelades Zornmärket i guld vid riksspelmansstämman i Furuvik.

Här under utdelningen tillsammans med bland andra (fr v) Olof Andersson från Folkmusikkommissionen som publicerade det stora standarverket Svenska låtar, och musikforskaren Carl Allan Moberg.

Olof Tillman (1878–1962) från Dala-Floda var en väletablerad spelman som spelades in för första gången så tidigt som 1920, då på fonografcylinder av etnografen Yngve Laurell. Han uppträdde också i radio vid flera tillfällen, ofta tillsammans med sönerna Nils, Hilmer och Olle.

Bilden är tagen under en tv-inspelning hemma hos familjen Tillman 1962, bara några månader innan Olof Tillman avled 84 år gammal.

Under 1940-talet blev spelmanslaget en ny och populär samspelsform för att framföra folkmusik. Matts Arnberg gjorde ofta gjorde radiosändningar med spelmanslag från olika delar av landet, vilket bidrog till dess popularitet. På bilden Malungs spelmanslag under ett radioframträdande 1949. Bilden är fotograferad av och publicerad med tillstånd från ateljé Petterssons foto i Malung.

Hilma Ingberg från Billnäs bruk stickar samtidigt som hon sjunger medeltida ballader i en avslappnad inspelningssituation. Vid inspelningstillfället bakade hon också kakor, samtidigt som hon förmedlade sin visrepertoar för Matts Arnberg. Fotot är taget under Finlandsresan 1957.