Jonas Jonssons rullbandssamling

Jag har praktiserat på Svenskt visarkiv under tio veckor, som en del av min utbildning på kandidatprogrammet för museer och kulturarv vid Stockholms universitet. På Visarkivet arbetade jag med en rullbandssamling med folkmusik från Jämtland som tillhört fiolspelmannen Jonas Jonsson (1906–1993). Jag kommer själv från Jämtland och har spelat och studerat folkmusik, så det var givande att kunna använda min kompetens inom det traditionsområdet.

I arbetet med inspelningarna fick jag lyssna igenom, organisera och registrera de digitaliserade rullbanden. Jag intervjuade även Hans Söderberg, systerson till Jonas Jonsson, och Hans dotter Sara Söderberg som donerade materialet till Visarkivet. Av dem fick vi ytterligare material till samlingen, såsom fotografier och låtuppteckningar.

Jonas Jonssons rullbandssamling

Samlingen med rullbandsinspelningar donerades till Svenskt visarkiv 2015. De flesta inspelningarna är gjorda av Jonas själv – han hade köpt en rullbandspelare och påbörjade sin dokumentation redan på 1960-talet. På banden hörs Jonas och hans familj spela, samt olika spelmän i Jämtland som han kände. Musiken består till stor del av traditionell folkmusik, men även av gammaldans och enstaka stycken ”uppvisningsmusik” av virtuoser som exempelvis dragspelaren Pietro Frosini.

Här kan du lyssna på hela bandsamlingen.

Exempel ur samlingen

Jonas Jonsson, Senpolska efter Olaus Wedin (SVABC238701)

Elias Jonsson, Lapp-Nils brudmarsch (SVABC2385)

Mandis (Amanda) Nilsson, Vals (SVABC2388)

Riksspelman med ”en särskild koncentration”

Jonas Jonsson kom från Näs i Jämtland, och härstammar från Näsgården som nu finns på museet Jamtli. Under en period i sin uppväxt bodde han även i Ås, där han mötte spelmannen Olaus Wedin. Det är möjligt att Olaus var en ingång till folkmusiken för Jonas. Som vuxen bodde Jonas i Röde, Alsen, med sin fru och deras fyra barn. Han var en flitig snickare, jordbrukare och skogsarbetare, och beskrivs som en ödmjuk och försynt man med underfundig humor.

När Jonas spelade fiol utstrålade han ”en särskild koncentration”, som systersonen Hans beskrev det. Det upplevdes som att som att musiken ”kom av sig själv” eller som att Jonas plockade fram den från sitt inre. Jonas Jonsson belönades med Zornmärket i silver 1961 och fick därmed titeln riksspelman. Han fick även Heimbygdas Spelmansförbunds Lapp-Nilsmedalj 1976 för sitt fiolspel och sin gärning för folkmusiken i Jämtland och Härjedalen.

Uppteckningar och inspelningar

Jonas tecknade upp många låtar i trakten. En del av dessa gjorde han för att hjälpa fiolspelmannen Olle Falk, då Olle själv inte var notkunnig. När en yngre generation folkmusiker menade att folkmusik endast skulle läras ut på gehör, så försvarade Jonas användandet av noter. Ungefär hundra av Jonas uppteckningar finns nu tillgängliga i Svenskt visarkivs kopiesamling, tillsammans med ett antal arrangemang för två fioler som Jonas skrivit.

Jonas rullbandsinspelningar blev också värdefulla som komplement till notuppteckningarna. Han spelade bland annat in flera spelmän som bodde i trakterna kring hans hem i Alsen. Det gäller exempelvis Olle Falk, Jonas Persa (Persson) och Elias Jonsson. Familjen Jonsson bjöd ofta hem spelmän till sin gård i Röde, som ska ha präglats av värme och gästfrihet. Vid dessa tillfällen hände det att rullbandspelaren togs fram. Mandis (Amanda) Nilsson är ett exempel på en person som finns inspelad när hon spelar fiol tillsammans med Jonas familj.

In och ut ur arkivet

Något jag har studerat i min utbildning är musealiseringsprocessen, som sker när en företeelse identifieras och införlivas i en samling som ett kulturarv. Som kulturarvsinstitution är Svenskt visarkiv en del i denna process. I och med bevarandet och förmedlingen av Jonas Jonssons rullbandsinspelningar kan man mena att musiken erkänns som en del av det gemensamma kulturarvet. Ett steg i musealiseringsprocessen är när en företeelse isoleras och byter kontext. I det här fallet skedde det när musiken på rullbanden införlivades i Visarkivet. Som följd av detta kan musiken förlora kontakten med sitt ursprungliga sammanhang.

Å andra sidan kan man också se att musiken bevaras och blir tillgänglig för nya generationer spelmän. Därmed kan den återfå en koppling till utövare, både i Jämtland och i nya sammanhang. Jag tycker därför att det har varit fint att få arbeta med att tillgängliggöra inspelningarna. Det har varit spännande att gå på djupet med en samling och att utforska Jonas och musiken kring honom. Samtalet jag hade med Jonas släktingar var särskilt givande för att få en helhetsbild av de olika materialtyperna han lämnat efter sig. Det var fint att höra om Jonas och musiken från några som faktiskt träffat honom.

/ Sofia Kronlund, praktikant