Folkmusik i radio
Från yrkesmusiker och operasångare till spelmanslag och vissångare. Genom Matts Arnbergs inspelningsresor fick svenska folket möta folkmusiken på ett helt nytt sätt.
1925–1948
Sveriges Radio hade fram till 1956 endast en rikstäckande kanal, som också hade en enorm genomslagskraft. Konkurrensen från TV och internet fanns inte.
År 1943 gjordes den första stora publikundersökningen. Den visade att en genomsnittlig lyssnare lyssnade på radio 2,5–3 timmar per dag. Musikprogram som grammofontimmen var särskilt populära.
Folkmusiken fanns tidigt med som ett självklart inslag i radions musikutbud. Det var bara större evenemang och kända artister som spelades in i förväg eftersom det var dyrt och komplicerat att göra förinspelningar. De flesta program sändes direkt från studio. Av den anledningen finns relativt få av Sveriges Radios tidiga folkmusikprogram bevarade.
Få spelmän i radion
De tidiga inslagen med i folkmusik i radio speglade ofta en konstmusikalisk attityd till folkmusiken, eftersom de ansvariga för radions musikprogram ofta hade en bakgrund inom konstmusiken. Det förekom inslag med vanliga spelmän som inte var yrkesmusiker, men det var lika vanligt eller vanligare att klassiskt skolade yrkesviolinister framförde låtarna. Folkvisor utfördes däremot alltid av konsert- och operasångare. Att det fanns folkliga sångare som bar en musiktradition med egenvärde kände man inte till, eller så ansågs de inte hålla måttet rent konstnärligt.
Folkmusik gjordes rumsren
Folkmusiken skulle finnas med i programutbudet eftersom den sågs som en del av det nationella arvet. Först skulle den dock göras rumsren och ges en inramning som kunde anses vara musikaliskt värdig.
Folkmusik förekom inte bara i musikprogrammen. Den användes också som illustrativa inslag till program producerade av radions föredragsavdelning. Det kunde till exempel handla om landsbygdsreportage eller föredrag om allmogekultur som illustrerades med spelmansmusik.
Tore Zetterström spelar nyckelharpa (SVABB5308)
Två låtar på nyckelharpa. Inspelat 10 oktober 1934
Mazurka och mejselhugg – Festglädje och vardagsid på Gotland (SVABB5310_01-07)
Inslag ur reportaget ”Mazurka och mejselhugg – Festglädje och vardagsid på Gotland” producerat av Sven Jerring. Bäckstädetrion (Edvard Johansson, Karl Hägg, Erik Bäckstäde & Artur Bäckstäde) spelar gotländsk bröllopsmusik. Inspelat 8 december 1940.
Folkmusik i radio efter 1948
Vid 1940-talets slut började en ny typ av folkmusikprogram dyka upp i Sveriges Radios programtablå. Hittills hade folkmusiken alltså som regel framförts i konstmusikaliskt utförda arrangemang och av skolade konstmusiker. Men nu började även resultaten från Matts Arnbergs inspelningsresor att synas och höras. Dock var han själv till en början försiktig när det gällde att presentera folkmusiken i ”originaltappning”. I en artikel i Röster i Radio 51/1949 skriver Arnberg:
”Vi har inom vårt lands gränser en musik, som för otränade lyssnare verkar nästan lika exotisk och obegriplig som en gamelanorkester (som spelar på klockor och slagverk, reds. anm.) från Java […] Det är därför utomordentligt vanskligt att presentera den verkligt värdefulla delen av svensk folkmusik i radio. De riktigt gamla låtarna för en eller två fioler är nog strängt taget minst lika exklusiva och svårtillgängliga som modern kammarmusik […] För att inte göra folkmusikprogrammen i radio alltför exklusiva måste man ofta tillgripa den utvägen att låta skolade musiker spela låtar i mer eller mindre konstfulla arrangemang. Anrättningen blir på så sätt mera aptitlig för lyssnarna, men musiken förlorar tyvärr det mesta av sin ursprunglighet och egenart. Endast verkliga spelmän med sin egen bygds tradition och dialekt i spelsättet kan göra denna musik full rättvisa …”
Ett sätt att vänja lyssnarnas öron vid folkmusiken var att låta spelmanslagen, som under 1940-talet växt fram som en ny och populär samspelsform, framträda i radions folkmusikprogram.
Folkliga visor tog plats
Från 1950 och framåt gjorde Matts Arnberg en ny typ av spelmansprogram. I dessa presenterade han mindre kända eller helt okända spelmän i inspelningar som han gjort vid sina resor i landet. Det var ett slags spelmansporträtt där Arnberg berättade om spelmännens bakgrund och miljö och presenterade deras låtar.
I samarbete med Svenskt visarkivs grundare Ulf Peder Olrog sändes också en programserie om folkliga visgenrer 1952–1953 . Den berörde bland annat kärleksvisor, andliga visor, historiska visor och skämtvisor. Under 1950- och 60-talen fick serien flera efterföljare.
Sjöng på beställning
År 1958 sändes sex program med titeln Den medeltida balladen och 1961–1962 sände Arnberg och Olrog en serie önskeprogram, Sjung visan för mig. I det medverkade en panel bestående av tre folkliga vissångare som tillsammans hade en ansenlig repertoar. Dessa sångare var Lena Larsson från Bohuslän, Ulrika Lindholm från Jämtland och Svea Jansson från svenska Finland. Programledare var Arnberg och Olrog. Programmen sändes med publik som fick önska sig i stort sett vad de ville av gamla visor som de tre kvinnorna kunde sjunga.
Under rubriken Så lät det förr producerade Arnberg under en följd av år på 1960-talet en mängd program om folkliga visor och låtar – program som byggde på inspelningar i folkmusiksamlingen. Utöver de inspelningar som gjorts under inspelningsresorna engagerades även spelmän särskilt för vissa program.
Under 1960-talet utökades radions musikavdelning med ytterligare en folkmusiktjänst utöver Matts Arnbergs, och folkmusiken blev en alltmer integrerad del av musikutbudet.
Gössa Anders Andersson och Gössa Anna Andersson (SVABB5351_19-24)
Gössa Anders Andersson och dottern Gössa Anna Andersson spelar låtar från Orsa. Inspelat 10 augusti 1956.
Sjung visan för mig (SVABB5440_09-16)
Önskeprogram med Svea Jansson, Ulrika Lindholm och Lena Larsson producerat av Matts Arnberg och Ulf Peder Olrog. Inspelat 1961.
Borgsjöbygdens spelmanslag (SVABB5459_18-22)
Radiosändning med Borgsjöbygdens spelmanslag. Inspelat 1962.
Programmanus
I Matts Arnbergs efterlämnade personarkiv finns flera bevarade programmanus från radioprogram. I Svenskt visarkivs samlingar finns även manus skrivna av flera av Arnbergs kollegor bevarade. De ger en bra bild av hur folkmusik har presenterats för radiolyssnarna.
- Visor i gungan – Matts Arnberg presenterar inspelningar från en resa i Svensk-Finland. Sändes 1958-03-16.
- Så lät det förr – Låtar och visor från Ångermanland presenterade av Matts Arnberg. Sändes 1965-04-11.
- Prästpolskor och kvarnvisor – ett program om folklig musik av Matts Arnberg. Sändes 1957-12-22.
- Hos bujänta och fäbodstinta – Bilder från fäbodlivet i Härjedalen samlade av Olof Forsén. Sändes 1943-11-28