Fonograf med vaxrullar

Fonografen – den första inspelningstekniken

Fonografen revolutionerade inspelningstekniken och gjorde det möjligt att bevara röster och musik för framtiden.

Revolutionerande uppfinning

Fonografen var den första tekniken som gjorde det möjligt att spela in, lagra och spela upp ljud. Apparaten uppfanns av Thomas Edison 1877, men det var först på 1890-talet när stanniolfolie byttes ut mot vaxrullar, som tekniken började användas mer allmänt.

Utan elektricitet

Fonografen är helt mekanisk och kräver ingen elektricitet. Den har ingen mikrofon, förstärkare eller högtalare. Vaxrullen roterade i stället med hjälp av en fjäder, liknande den i ett urverk.

Från Arvidsjaur till Afrika

Den mekaniska konstruktionen och den portabla storleken gjorde fonografen idealisk för inspelningar på fältet. Under 1910-talet användes tekniken både i Karl Tiréns jojkinspelningar i Arvidsjaur och Arjeplog och på expeditioner till Afrika, Australien, Sydamerika och Grönland, stöttade av Etnografiska museet i Stockholm. Även dialekt- och folkminnesarkiven i Sverige gjorde fonografinspelningar under den här tiden.

Vaxrullar ur Karl Tiréns samling. Foto: Narcisso Contreras

Att spela in och spela upp

För att göra inspelningar spelar man eller sjunger in i fonograftratten. I den smala änden av tratten sitter en ljuddosa som innehåller ett membran, där en gravérnål är fäst. Nålen graverar ljudvågorna som spår i den roterande vaxrullen. För att spela upp ljudet används en rund nål, som följer spåren i rullen. Membranet omvandlar ljudvågorna tillbaka till ljud som sprids via tratten.

Svårmärkta vaxrullar

Till skillnad mot grammofonskivorna, som hade en etikett i mitten, var det svårt att märka vaxrullarna. I stället annonserades innehållet muntligt i början eller slutet av varje inspelning.

Inspelningshastigheten på fonografen kunde varieras – högre hastighet gav bättre ljud men kortare speltid. För att säkerställa rätt uppspelningshastighet spelade man ibland in en referenston.

Karl Tirén och fonografen

Karl Tirén lärde sig använda fonografen av Yngve Laurell vid Etnografiska museet, som i sin tur hade utbildats vid Berliner Phonogramm-Archiv. På Tiréns inspelningar hörs hans påannonseringar, där han enligt berlinarkivets modell presenterar jojkaren, jojken och en referenston med hjälp av en stämpipa (kammarton a1=435 Hertz).

Överföring av Tiréns inspelningar

När fonografrullar överförs i dag görs det på modernare, elektriska maskiner. Karl Tiréns fonografinspelningar har överförts flera gånger sedan 1980-talet:

  • 1984: Inspelningarna överfördes till rullband av Anders Schilling vid Arkivet för ljud och bild (nu Kungliga bibliotekets avdelning för audiovisuella medier).
  • 1990-talet: Mats Brolin och Inger Stenman gjorde en överföring på Sveriges Radio.
  • 2003: Gunnar Ternhag valde ut ett 40-tal inspelningar som gavs ut på cd (Samiska röster, Svea fonogram SVCD 9). Restaureringen gjordes av Kjell Lolax vid AIM Studio.
  • 2019: Caprice Music gav ut alla bevarade inspelningar digitalt (Samé Jiena: The Karl Tirén Joik Collection). Det digitala restaureringsarbetet leddes av Torbjörn Ivarsson.

Tillbaka till presentationen Samiska röster

Karl Tiréns inspelningsresor

Med fonograf och vaxrullar reste Karl Tirén genom Sápmi för att dokumentera jojk. Här kan du följa hans inspelningsresor.

Karl Tiréns efterlämnade samling

Karl Tiréns unika jojkinsamling är spridd över flera arkiv. Upptäck var inspelningar, brev och manuskript finns bevarade – och hur du kan ta del av dem.

Lyssna på samlingen

Här kan du lyssna på hela Karl Tiréns ljudsamling.