Protus Åslund – Sveriges första biografpianist
Rapport från Visarkivet: Visarkivet har tagit emot en donation med musik av Protus Åslund, Sveriges första biografpianist som redan 1896 började spela till det som då kallades för ”rörlig bild”. Materialet finns nu tillgängligt på Visarkivet.
Protus Åslund (1869–1940-talet) var kapellmästare, teatermusiker, kompositör och arrangör, men blev mest känd som biografpianist. Protus spelade i ett musikkapell på Centralhotellet i Norrköping 1896, när en kringresande tysk man vid namn Habermann kom på besök. I pausen mellan musikframträdandena visade Habermann upp ”rörliga och levande” bilder för en begeistrad publik.
Protus ska då ha kommit på idén att ackompanjera dessa med musik. Han fick snart fem kronor per kväll i betalning för att spela fantasier och improvisationer på piano till dessa rörliga bilder. Efter detta fick Protus turnera runt i Sverige och spela på filmvisningar – något som tog fart i Sverige och runtom i världen under de sista åren av 1800-talet och i början av 1900-talet.

Den tidiga stumfilmsmusiken och Protus karriär
Det tidigaste dokumenterade framträdandet med stumfilmsmusik ägde rum i Berlin år 1895, då de första offentliga visningarna av bröderna Skladanowskys filmer ackompanjerades av en orkester. Syftet var bland annat att dränka ljudet av den högljudda filmprojektorn. Protus kom alltså inte långt därefter, men då i rollen som ensam pianist. Detta gör honom till den förste biograf- och stumfilmspianisten, åtminstone i Sverige.
Men han behöll också sin roll som kapell- och teatermusiker, och arbetade senare som pianist åt bland annat revykungen Ernst Rolf. 1920 bosatte Protus sig i hemstaden Linköping, där han stannade kvar under resten av sitt liv. I Linköping skrev han också många av de arrangemang och kompositioner som nu är en del av hans samling på Svenskt visarkiv.

Innehållet i samlingen
Samlingen är nu tillgänglig på Visarkivet. Den största delen av materialet är noter och domineras av avskrifter av mer eller mindre kända schlagers, valser, operautdrag, potpurrier och klassiska stycken. Bara en liten del är egna kompositioner. Utöver noter finns också repertoarförteckningar och låtlistor. Den som vill studera repertoar och uppförande hos en av de tidigaste stumfilmspianisterna har alltså en rejäl skattkista att leta i!
Något som är slående när man går igenom noterna är Protus oerhört tjusiga handstil. I samlingen återfinns faktiskt en övningsbok i vinkelskrift, vilket tyder på att detta måste ha varit viktigt i hans arbete. Samlingen innehåller också en volym med tidningsurklipp och biografiska fakta om Protus Åslund och biografens uppkomst i Sverige.
/Pelle Westlin, arkivassistent
PS. Om någon av er läsare råkar veta när Protus dog, så får ni gärna höra av er till oss på Svenskt visarkiv! Mejla oss i så fall på info@svensktvisarkiv.se.