Dalarna

Folkmusiklandskapet framför andra

När folkmusiken började samlas in för att bevaras i arkiv fick de svenska landskapen tidigt utgöra den geografiska inramningen. Varken spelmän eller själva musiken låter sig i praktiken inte begränsas till Sverigekartans landskapsgränser, men man talar än idag om Gotlandslåtar, Hälsingepolskor och så vidare.

Det landskap som tidigt stack ut som folkmusiklandskapet framför andra var Dalarna. Schablonbilden av svensk folkmusik med fiol, folkdräkt, midsommarstång och röda stugor brukar ofta placeras i just Dalarna. För de som är mer  insatta utgör landskapet ramverk för ett myller av orts- och gårdsnamn befolkade av välkända spelmän som i folkmusikkretsar fått närmast legendarisk status.

Musiken fick spridning

Dalarnas folkmusik fick tidigt nationell spridning. Flera dalaspelmän blev kända utandör lanskapets gränser. Ett exempel är Hjort Anders Olsson, en flitigt turnerande spelmansartist under 1900-talets första hälft.  Landskapets musik   förekom många notsamlingar, radioprogram och till viss del även på skiva. Det stora standardverket Svenska låtar innehåller till exempel fyra volymer med musik från Dalarna. Det är utan konkurrens det mest välrepresenterade landskapet i den omfattande utgåvan på 24 böcker. 

Matts Arnberg från Radiotjänst gjorde flera inspelningsresor i landskapet och han presenterade gärna dalaspelmän i sina radioprogram. Bland de grammofonskivor med folkmusik som Arnberg producerade för Radiotjänsts räkning under 1950-talet så dominerade dalamusiken.

Rik folkmusiktradition

Trots detta – eller kanske just därför – gjorde Märta Ramsten två inspelningsresor i Dalarna i september och oktober 1968. Landskapet hade uppenbart ännu fler spelmän och sångare att bjuda på än vad som tidigare blivit dokumenterat.

Av de som spelades in framgår att landskapet var rikt på folkmusiktradition. . Bland dem fanns flera ur är andra, tredje och kanske till och med fjärde generationens spelmän. I Märta Ramstens minnesanteckningar beskrivs många äldre släktingar som alla varit framträdande spelmän och sångare. Flera hade en både omfångsrik och lokalt präglad repertoar.

Lokalt och nationellt

Även om många av spelmännen var starkt präglade av den lokala spelmansmiljön tog de också tillvara på de möjligheter som den moderna tiden gav. Jöns Jonas Hansson från Boda är ett exempel. Märta Ramsten beskriver honom som en spelman med ”genuin Boda-tradition” som lärt sig spela av spelmännen Karls Anders och Dräng Johan. Men han hade också nått nationell berömmelse när det populära radioprogrammet Karusellen anordnade en kompositionstävling för spelmanslåtar i mitten av 1950-talet.

Jöns Jonas Hansson vann tävlingen med gånglåten Stockholmslåten och hans komposition fick stor spridning i radio, nottryck och på grammofonskiva. Den blev populär bland spelmän över hela landet, togs upp på spelmanslagens repertoar och spelades ofta som allspelslåt på spelmansstämmor. Allspelslåtar är vanliga vid spelmansstämmor och vid dem spelar alla spelmän tillsammans.

Den kände poeten Nils Ferlin skrev en text till låten, vilket nog bidrog till att den blev så populär. Texten har ett tidstypiskt sentimentalt tema där en landsbyggdsbo som flyttat till storstaden minns såväl ”flydda fattiga torpardar” som ett svunnet Stockholm av småstadskaraktär.

Värdefulla kontaktpersoner

Märta Ramsten hade även på denna resa hjälp av lokala kontaktpersoner. Inte minst av Knis Karl Aronsson, en av Spelmanssveriges verkliga frontfigurer. Han var själv spelman och mångårig ordförande i både Sverige spelmäns riksförbund och Dalarnas spelmansförbund. Därför hade han ett brett kontaktnät och han hjälpte till i planeringen av den första inspelningsveckan som koncentrerades till trakterna runt Siljans östra strand.

Den andra inspelningsveckan ägde rum i västra Dalarna i månadsskiftet september/oktober. Där hade Märta Ramsten en värdefull kontaktperson i Evert Åhs från Älvdalen Även han var spelman med ett starkt hembygds- och folkmusikengagemang.

Starten på nytt projekt

Bland de spelmän som Märta Ramsten mötte under resan i västra Dalarna märks särskilt Olmorts Erik Olsson, kallad ”Spak-Erik”. Han hade enspeciell repertoar av låtar som levt och frodats på bägge sidor om svensknorska gränsen. Mötet med honom blev upptakten till ett mångårigt forskningsprojekt kring musiken i gränstrakterna mellan Sverige och Norge. (länk till sida om den resan)

Anders Blank – Polska från Rättvik (SVA BA 0332)

Jöns Jonas Hansson – Stockholmslåten (SVA BA 0337)

Kristina Westgärds – Härmningsramsor (SVA BA 0330)

Manne Olsson – Schottis (SVA BA 0359)

Nils Johansson, Edvin Larsson & Oskar Larsson – Transtrands brudmarsch (SVA BA 0344)

Olmorts Erik Olsson ”Spak-Erik” – Polska efter Hultgren (SVA BA 0350)

Wikmans Hans Hansson – Jöns Lars fars polska (SVA BA 0338)

Läs och lyssna mer

Lyssna på samtliga inspelningar från de två Dalaresorna.

I samband med Svenskt visarkivs 50-årsjubileum 2001 publicerade Märta Ramsten artikeln Svenskt visarkivs inspelningsverksamhet i tidskriften Noterat.

Mathias Boström, chef för Smålands musikarkiv och tidigare forskningsarkivarie på Svenskt visarkiv, har i boken Det stora inspelningsprojektet ingående studerat Samarbetsnämnden för svensk folkmusik och upptakten till Visarkivets inspelningsverksamhet.