Närke, Göteborg och Hälsingland
5–19 juni 1968
Även juni blev en intensiv inspelningsmånad. Den började i Närke och avslutades i Hälsingland efter en snabb mellanlandning i Göteborg.
Inspelningarna i Närke gjordes mellan den 5 och 9 juni. Den var en del av de årliga sommarexkursioner, som var en universitetskurs i fältinspelningsteknik som Institutionen för Musikvetenskap vid Uppsala Universitet anordnade.
Här fick studenterna öva sig i praktiskt fältarbete genom att göra dokumentationsinspelningar. Inspelningarna i Närke utmärker sig alltså genom att många fler personer var med och gjorde inspelningar. Utöver Märta Ramsten deltog ledarna Jan Ling och Anna Johnsson samt ett tiotal studenter.
Bredare innehåll
Även inspelningarnas innehåll skiljer sig från de som Märta Ramsten tidigare gjort på egen hand. Medan Ramstens inspelningar har ett tydligt fokus på spelmansmusik och vokal folkmusik märks här ett bredare innehåll rent genremässigt. Inspelningarna skildrar snarare ett lokalt musikliv i sin helhet än enbart landskapets folkmusiktradition. Mathias Boström kallar i sin studie över Svenskt Visarkivs tidiga inspelningsverksamhet denna resas inspelningar för ”musiksociologisk [snarare] än folkmusikalisk dokumentation/…/” och ger en talande summering av innehållet:
”Förutom de mer förväntade spelmans- och vissångsinslagen dokumenterades även psalmodikonspel, låtspel på fiol med pianoackompanjemang, låtspel på piano, sång till ackompanjemang av luta, sång till Jan Lings pianoackompanjemang, inläsningar av egenförfattade dikter i hembygdsromantisk stil, intervju om hornmusikkårer och körliv i bygden samt upptagningar med delar av bandet Screw, som bestod av ungdomar som spelade soul-, rock- och blueslåtar.”
Annorlunda intervjuer
Det märks också en skillnad i hur intervjuerna med de medverkande genomförs. Märta Ramsten gjorde korta och koncisa intervjuer som konsekvent höll sig till frågor om den inspelades liv och repertoar. Studenternas intervjuer är friare i sin form. Bandspelaren får gå och det är mer stundens samtal än uppstyrda intervjuer som spelas in. Ibland är stämningen förtrolig och uppsluppen, medan andra inspelningar kan innehålla långa sjok av tystnad.
I de kopior som finns tillgängligt för alla att lyssna på hos Visarkivet har vi har i flera fall redigerat bort intervjuavsnitten från resan i Närke. Följande exempel visar på bredden i innehållet:
Hulda Källberg och Ebba Johansson – Skönhetstävlan (SVA BA 0236)
Gustav Åhlund – Stutarlivet, polska från Kumla (SVA BA 0211)
Gustav ”Torpare-Jan” Wetterberg – Det var en gång en pojke (SVA BA 0224)
Karl Östlund – Min hembygd (SVA BA 0220)
Kerstin Gustavsson och Bror Andersson – Dalhambo (SVA BA 0222)
Ragnar Sanden – Beväringsvisa (SVA BA 0225)
Gustav Seth Gustavsson – Gå Sion din konung att möta (SVA BA 0232)
Gunnar, Martin & Harry Jakobsson – Konvaljens avsked (SVA BA 0244)
Screw – C jam blues (SVA BA 0245)
Mellanlandning i Göteborg
Även under följande år gjordes liknande studieresor och samarbetet med Uppsala universitet blev en viktig del av Svenskt Visarkivs inspelningsverksamhet. Inte minst fungerade exkursionerna som en viktig rekryteringsbas av medarbetare. Flera deltagare gjorde senare inspelningsarbeten i olika omfattning på uppdrag eller som anställda av Visarkivet.
Efter resan i Närke gjorde Märta Ramsten två inspelningar i Göteborg med fiolspelmannen Anton Niklasson och sångerskan Maja Rydberg innan hon åkte på ännu en inspelningsresa till Hälsingland.
Maja Ryberg – Kristoffer stod och kritade (SVA BA 0204)
Anton Niklasson – Gladers polska (SVA BA 0206)
Tillbaka till Hälsingland
Under den andra resan i Hälsingland fokuserade Märta Ramsten på trakterna runt Hassela och Bergsjö i norra delen av landskapet. Precis som under den första resan (länk till sida om hälsingeresan) blev resultatet lyckat även denna gång. Inte minst dokumenterades ett stort antal sångare.
Återigen hjälpte lokala kontaktpersoner henne i jakten på traditionsbärare, vilket bidrog till det goda resultatet. En av dem var Signe Widholm från Bergsjö, hon var själv sångerska med en omfattande repertoar. Märta Ramsten beskriver henne som ”en utomordentligt kunnig och värdefull kontaktkvinna under min hälsingeresa”.
Värdefulla kontakter
En annan viktig kontaktperson var rälsbussföraren Hugo Ljungström som lade ner ett stort arbete på att förmedla kontakter till Märta Ramsten. Han var spelman och aktiv i Hälsinglands spelmansförbund
Signe Widholm hade tidigare spelats in av Sveriges Radios Matts Arnberg och även då hjälpt till med att förmedla kontakter med andra sångare. Hon hade ett starkt hembygdsintresse och hade i flera decennier varit en av Nordiska museets lokala meddelare. Hon hade dessutom själv tecknat ner visor efter sångare i trakten som hon publicerat i den lokala hembygdstidningen Bergsjöbygden.
Signe Widholm – Tut tut i hornet (SVA BA 0253)
Traditionsbärarregister
Under den här inspelningsresan påbörjade Märta Ramsten ett ”traditionsbärarregister”. Där förde hon in information om varje inspelad persons repertoar och annat som rörde musicerandet.dennes.
Katalogkorten är inte är lika utförliga som de reportageliknande resedagböcker som Märta Ramsten skrev under sina första inspelningsresor. Men de rymmer i flera fall kortfattade personporträtt och uppgifter om hem- och familjeförhållanden. ”En fin och blid människa utrustad med ett helt otroligt minne” och ”vital och skämtsam” är några typiska omdömen. Ibland nämns även uppgifter av rent kuriös karaktär. Som att sångerskan Lina Söders ”största hobby är att garnera tårtor”.
Lina Söder – Det var en söndagsmorgon (SVA BA 0264)
Spelmän i minoritet
Under resan spelades fler sångare än spelmän in. Men bland spelmännen finns utöver flera fiolspelmän munspelaren Per Larsson. Han kunde förutom att spela polskor och valser även berätta om personliga möten med Hultkläppen (Pehr Abrahamsson Hult Alcén, 1834-1898), en legendarisk storspelman i Hälsingland.
Inspelningarna i Hälsingland avslutades den 19 juni hos fiolspelmannen Janne Ellström i Näsviken. Uppväxt i en frireligiös miljö var han som barnförbjuden att spela fiol. Han övade därför i smyg i en garderob och smög ut på nätterna för att tjuvlyssna på spelmän vid bröllop och danser.
Märta Ramsten beskriver honom som ”mycket vital för sin ålder”. Det framgår tydligt i inspelningen som bjuder på inlevelsefullt både fiolspel och berättarkonst.
Per Larsson – Vals efter Hultkläppen (SVA BA 0266)
Janne Ellström – Polska efter Erik Persson (SVA BA 0278)
Läs och lyssna mer
I samband med Svenskt visarkivs 50-årsjubileum 2001 publicerade Märta Ramsten artikeln Svenskt visarkivs inspelningsverksamhet i tidskriften Noterat. Mathias Boström, chef för Smålands musikarkiv och tidigare forskningsarkivarie på Svenskt visarkiv, har i boken Det stora inspelningsprojektet ingående studerat Samarbetsnämnden för svensk folkmusik och upptakten till Visarkivets inspelningsverksamhet.