Så började det

”Resande i folkmusik är den något ovanliga yrkesbeteckning jag numera skulle kunna sätta på mitt visitkort”
– Märta Ramsten 1968

Före 1968 var det främst Sveriges Radios musikproducent Matts Arnberg som dokumenterat och spelat in folkmusik.. Men ett mer omfattande arbetet med att systematiskt spela in folkmusik och dess utövare rymdes inte inom radions verksamhet. Därför bildades redan 1960 Samarbetsnämnden för svensk folkmusik. Förutom Svenskt visarkiv och Sveriges Radio ingick bland andra även Scenkonstmuseet (dåvarande Musikhistoriska museet).

En utdöende tradition?

Samarbetsnämndens stora uppgift var att dokumentera det som uppfattades som de sista resterna av en utdöende folkmusiktradition.  Tack vara statlig finansiering kunde projektet inledas 1968 även om en del inspelningar gjorts i samarbetsnämndens regi redan tidigare.

Märta Ramsten

Efter många turer blev det Svenskt visarkiv som fick ansvaret för att genomföra inspelningsprojektet. För ändamålet anställdes Märta Ramsten som tidigare arbetat på Sveriges Radios musikavdelning. Där hade hon gjort flera inspelningar av folkmusik, både tillsammans med Matts Arnberg och i egen regi. Hon hade dessutom katalogiserat radions folkmusikarkiv.

Ramsten skulle sedan bli Visarkivet trogen under resten av sitt yrkesliv. Under många år som ansvarig för inspelningsverksamheten och sedermera som arkivets chef. När Svenskt visarkiv blev statligt 1970 blev inspelningsdokumentationen en del av uppdraget. Inriktningen för inspelningsverksamheten skulle med åren komma att breddas såväl vad gäller genre som innehåll. Merparten av inspelningarna är numera sökbara databasen Inspelningar i Svenskt visarkiv.

En tid av förändring

Årtalet 1968 för idag närmast tankarna till studentrevolter, antikrigsrörelser och en allmän anda av uppror och förändring. Gärna ackompanjerat av rockmusik från England och USA. I Sverige kan vi se embryon till det som skulle bli 1970-talets progressiva musikrörelse som också skulle inkludera ett nyväckt intresse för folkmusiken.

Men 1960-talets slut var också en tid av omfattande urbanisering. Allt fler lämnade landsbygden för arbete och ett nytt liv i storstäderna, med eller mot sin vilja. Det var mot den allt mer glesbefolkade landsbygden som Visarkivet vände sina blickar. Det var den åldrande landsbygdsbefolkningen som var den främsta målgruppen för inspelningsverksamheten, de som kunde tänkas ha kännedom om en äldre repertoar av låtar och visor.

I brytpunkten

Inspelningsverksamheten inleddes i brytpunkten mellan ett gammalt och modernt Sverige. Det illustreras av de många fotografier som Märta Ramsten tog i samband med inspelningarna. Bilderna i sig ären studie av köks- och vardagsrumsinteriörer på den svenska landsbygden vid 1960-talets slut. Inte sällan samsas vedspisar och handbroderade väggbonader med TV-apparater och andra symboler för den moderna tiden. ”Det kändes nästan som ett stilbrott att ställa upp en modern inspelningsapparat i denna gammeldags fridfulla atmosfär” kommenterade Märta Ramsten i en resedagbok sitt besök hos sångerskan Emma Molin.

Känslan av att inspelningarna är gjorda i ett svunnet Sverige accentueras av att Märta Ramsten konsekvent titulerar de inspelade med ”herr” och ”fru”. Det här är bara ett år efter Du-reformen!

Förberedelser

Inspelningsverksamheten genomfördes i form av inspelningsresor där utvalda geografiska områden noga genomsöktes efter utövare under några veckors tid, oftast ett specifikt landskap i taget. Arbetsmetoden tog Märta Ramsten med sig från Sveriges Radio. En inspelningsresa förutsätter dock ett noggrant planeringsarbete. 1968 års inledande månader ägnades därför åt att söka kontakter med musiker och sångare runt om i landet som var av intresse att spela in.

Genom upprop i tidningar och radio och via kontakter med spelmansförbund, hembygdsföreningar och andra med god lokalkännedom finkammades landet på spelmän och sångare. Dessutom fanns sedan tidigare ett kontaktnät uppbyggt genom Sveriges Radios inspelningsverksamhet. Den första omfattande inspelningsresan gick till Jämtland i slutet av mars, men innan det gjordes även fyra inspelningar i Stockholms- och Uppsalaområdet.