Balladernas form
Vad kännetecknar en medeltida ballad? Här kan du lära dig mer om hur de flesta ballader är uppbyggda.
Kännetecken
Medeltida ballader har en tydlig och igenkännbar struktur som återkommer i hela Skandinavien. De består oftast av två- eller fyrradiga verser, där varje rad vanligtvis har fyra betonade stavelser:
”Och liten Karin tjänte på unga kungens gård”
eller
”Herr Peder han gångar sig i kammaren in.”
Omkvädet – balladens refräng
Nästan alla ballader har ett omkväde, eller refräng, som återkommer mellan varje strof. Ett exempel är ”Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön”, ett omkväde som dyker upp i flera olika ballader.
Omkvädet ger balladen sin rytmiska känsla och kan antingen förstärka handlingen och känslan, eller fungera som en poetisk utfyllnad. I balladen Sven i rosengård lyder till exempel slutomkvädet ”I vänten mig sent eller aldrig”. Balladen handlar om Sven, som efter att ha mördat sin bror måste fly från landet för att aldrig återkomma.
Ett annat exempel är omkvädet ”Men jag vet att sorgen är tung” i Den bergtagna, som antyder att berättelsen kommer att få ett dystert slut.
I vissa ballader finns även mellanomkväden som bryter strofen och tillför en extra rytmisk dimension:
Ur Den bergtagna”Och Jungfrun hon skulle sig till Ottesången gå
– Tiden görs mig lång.
Så gick hon den vägen, där höga berget låg
– Men jag vet att sorgen är tung.”
Upprepning förstärker uttrycket
Ett annat drag i balladernas form är upprepning av strofrader utan omkväde. Detta förstärker stämningen och understryker viktiga delar av berättelsen:
Ur Liten Karin”Och liten Karin tjänte på unga kungens gård
Och liten Karin tjänte på unga kungens gård.
Hon lyste som en stjärna ibland de tärnor små
Hon lyste som en stjärna ibland de tärnor små.”
Genom dessa karaktärsdrag – omkväden, mellanomkväden och upprepningar – skapas balladernas unika rytm och känsla, som har fångat lyssnare i århundraden.