Balladtyper

Naturmytiska visor innehåller övernaturliga inslag som folktrons väsen – näcken, havsfrun eller varulven – eller magiska handlingar och föremål. Ett exempel är Den bergtagna (SMB 24), där en kvinna låses in i berget av bergakungen, och Den förtrollade barnaföderskan (SMB 14), som handlar om en kvinna som blir förhäxad av sin styvmor och tvingas vara gravid i sju år.

Ett par andra kända visor i denna kategori är De två systrarna (SMB 13, även känd som Den förtrollade harpan) om syskonrivalitet och ett sanningssägande musikinstrument och Herr Olof och älvorna (SMB 29) med liknande motiv som balladen Erlkönig (Alvkungen) av Johann Wolfgang von Goethe. Alla fyra finns också bland The English and Scottish Ballads, utgivna av F. J. Child.

Legendvisornas texter har koppling till kristna legender och motiv, där bibliska figurer som Jesus och Maria eller helgon ofta förekommer. Ett exempel är Sankte Staffan (SMB 39) som finns i många versioner, och av vilka ett flertal i dag sjungs som staffansvisor vid Luciafirandet.

Här på webbplatsen presenteras Maria Magdalena (SMB 43), en visa om en kvinna som måste göra bot för sexuella handlingar, och Herr Töres döttrar (SMB 47), vars berättelse bland annat låg till grund för Ingmar Bergmans film Jungfrukällan.

Historiska visor baseras på historiska händelser, som brudrov, där en kvinna rövas bort för att tvingas gifta sig, eller militära strider. Dessa visor spelade en viktig roll i forskningen kring balladernas ålder, ursprung och spridning. Under mitten av 1900-talet var balladtexterna särskilt viktiga som språkliga och historiska källor i dessa diskussioner.

Bland de historiska visorna finns bland annat ballader med brudrovsmotiv, som Vreta klosterrov (SMB 59) och Drottning Dagmar (SMB 57), som handlar om en dansk drottning känd för sin godhet. Andra visor skildrar militära händelser som faktiskt har ägt rum, till exempel Slaget vid Lena (SMB 56), som kopplas till ett historiskt slag i Västergötland år 1208.

Riddarvisorna är den största gruppen medeltida ballader och termen riddare syftar på adelsmiljöer från perioden cirka 1100-tal till 1500-tal. Berättelserna handlar ofta om konflikter mellan individer och det hierarkiska samhällets sociala och könsrelaterade regler.

Vanliga teman är romantisk eller erotisk kärlek i konflikt med familjens förväntningar, graviditeter och hedersfrågor. Berättelserna handlar också om trohetsprov, svek och lojalitetskonflikter, ofta med inslag av våld och dråp.

Många av de balladtyper som delas av skandinaviska och andra europeiska balladtraditioner finns bland riddarvisorna. Några av de mest spridda och välkända är Rudegull seglar bort med sin trolovade (SMB 72), som handlar om en lyckad flykt, och Sven i rosengård (SMB 153), som skildrar hur Sven mördar sin bror och vilka konsekvenser det får.

Andra exempel är Ebbe Skammelsson (SMB 125), som handlar om svek och fredlöshet, och De bortstulna konungadöttrarna (SMB 195), där huvudpersonerna återvänder hem och bevisar sin identitet med hjälp av en bildväv.

Det centrala temat i kämpavisor är ofta en strid mellan övernaturligt starka gestalter. I vissa balladtyper inom denna kategori står dock andra motiv i fokus, och gränsen mellan kämpavisor och riddarvisor är ibland flytande.

Ett exempel är Ramunder (SMB 217), där de överdrivna inslagen gör att den också kan ses som en skämtvisa. Ett annat är en ballad med gåtor, Sven Svanevit (SMB 205), där stridsmotivet ofta har försvunnit i senare varianter.

Till kämpavisorna hör också Tors hammarhämtning (SMB 212), med ett fornnordiskt tema, och Den stridbara jungfrun (SMB 207), där en kvinnlig kämpe har huvudrollen – något ovanligt i balladtraditionen.

En skämtvisa är i det här sammanhanget en ballad som ofta handlar om personer från lägre samhällsklasser eller djur som symboliska karaktärer. Visorna vänder ofta upp och ner på den samhälleliga ordningen och satiren riktas ofta mot överhet eller prästerskap. Maktbalansen mellan könen skildras också på olika sätt: en hustru kan till exempel slå sin make, eller en jungfru kan bli lurad av en förklädd sexualpartner. Humorn är ofta grov och burlesk.

Tidigare räknades inte skämtvisor i balladform som medeltida ballader, enligt äldre kategoriseringar som Grundtvigs ”Danmarks gamle Folkeviser” (1853–1976). Numera har dock delgenren omdefinierats.

På denna webbplats presenteras ett par kända skämtvisor:

• Bonden och kråkan (SMB 248) tolkas som en satir över tiondet, den del av böndernas jordbruksproduktion som gick till kyrkan. En liknande ballad finns i den engelsk-skotska traditionen: The Derby Ram (Roud 126).
• Leja tjänstepiga (SMB 258) handlar om en piga som kräver en ovanligt hög lön. Här vänds både klass- och könsmakt på ända, vilket är typiskt för skämtvisorna.