Medverkande – Karl Tiréns inspelningar
Mötet med jojken
Karl Tiréns första kontakt med jojken var via mötet med Lars Erik Granström på spelmanstävlingen i Luleå 1909. Därefter var Karl Tirén fast – insamlingen, utforskningen och spridningen av kunskaper om den samiska musikkulturen skulle följa honom resten av livet.
Senare samma år träffade Tirén slöjderskan Maria Persson-Johansson. Hon kom att bli hans viktigaste informant och vägvisare in i den samiska jojkkulturen, något som få utomstående tidigare hade haft tillträde till.
Porträtt av de medverkande
Här presenterar vi kortare biografiska porträtt av några av de personer som spelades in av Karl Tirén. De biografiska uppgifterna kommer i första hand från Gunnar Ternhags bok ”Jojksamlaren Karl Tirén” samt från Forskningsarkivet vid Umeå Universitet.
Har du korrigeringar eller ytterligare biografiska uppgifter att bidra med, kontakta gärna Svenskt visarkiv på info@svensktvisarkiv.se. I databasen över Karl Tiréns inspelningar listas samtliga medverkande med länk vidare till respektive inspelning.
Sara Enarsson (född Spuot) tillhörde Luokta sameby och bodde vid sjön Tjeggelvas. Hennes make betecknas som ”nybyggare” i Folkräkningen 1890.
Sara Enarsson var en av Tiréns flitigaste informanter under inspelningarna i Arjeplog i februari 1913. Hon tycks ha återkommit under flera dagar för att på sammanlagt 16 vaxrullar jojka ett tjugotal nummer (SVA CYL 0241–0245, 0257, 0264–0266, 0271–0276, 0284).
Källa: Texthäftet till Samiska röster (Svea fonogram SVCD 9, 2003)
Lars Erik Granström var även känd som ”Lappkungen”, eftersom det påstods att kungligt blod flöt i hans ådror. Granström föddes i Granholmen i Arvidsjaur och arbetade bland annat med skogsavverkning, flottning och vägbyggen. Han gifte sig 1868 med Stina Landberg och fick åtta barn.
Karl Tirén träffade Lars Erik Granström i juni 1909 i samband med en spelmanstävling i Luleå. Efter Granström upptecknade Tirén de allra första jojkarna i sin samling (nr 306–308 i ”Den samiska folkmusiken”).
Att döma av Tiréns anteckningsbok är det sannolikt att Granström även var först ut att jojka i Tiréns fonograftratt. Detta var i Arvidsjaur i februari 1913, samma år som Granström gick bort. Granström jojkade lågfjället Galtispuoda på två fonografcylindrar – möjligen gick en av vaxrullarna sönder i samband med inspelningen varför jojken togs om (SVA CYL 0212, SVA CYL 0213).
Källor: Ternhag, Gunnar (2000). Jojksamlaren Karl Tirén
Enligt Folkräkningen 1890 var Erik Mattias Nilsson nomad och tillhörde Malmisjaurs sameby. Hans familj bestod av hustrun Sara Brita Mattsdotter och fyra barn.
För Tirén jojkade Nilsson fjället Ståkkevare (SVA CYL 0214). Inspelningen gjordes i Arvidsjaur februari 1913.
Källa: Forskningsarkivet vid Umeå universitet
Enligt Folkräkningen 1890 var Eva Maria Olofsson, född Burman, nomad tillhörande Västra Kikkejaurs sameby. När Karl Tirén träffade henne i Arvidsjaur 1913 hade hon nyligen blivit änka efter Sivert Olofsson, som hon hade fyra barn med (1890).
För Tirén jojkade Eva Maria Olofsson dels renarna, dels sin avlidna mans jojk. Den sistnämnda jojken var mycket känslosam att både framföra och att höra, vilket inte är svårt att föreställa sig. Tirén har antecknat på asken till fonografcylindern att makens jojk ”sjöngs i tårar” och att Olofsson ”grät när hon hörde sin mans vuolle återges” (SVA CYL 0216).
Källa: Forskningsarkivet vid Umeå universitet
Maria Persson var Karl Tiréns nyckel in i jojkningens värld. Hon var uppväxt i en nomadiserande renskötarfamilj tillhörande Semisjaurs sameby, men familjen hade senare blivit bofasta. Maria Persson var en skicklig slöjderska och var bland annat anställd på Skansen under 1910-talet för att demonstrera sina kunskaper.
Hon gifte sig 1915 med Johan Johansson och flyttade från Arjeplog till makens hemort Beiarn i Norge. År 1922 flyttade familjen till hemmanet Blomnäs i närheten av Vuonatjviken. Maria Persson-Johansson blev emellertid snart därefter änka och flyttade tillbaka till Arjeplog 1925. Efter att hennes dotter gift sig och flyttat till Kumla, följde modern snart efter och bodde där resten av sitt liv.
Maria Persson och Karl Tirén möttes 1909 i Stockholm under Industri- och hantverksutställningen. Där arbetade hon med den norrbottniska avdelningen, och han ställde ut målningar i den jämtska. Efter att ha förstått vilka kunskaper om jojkning Maria Persson besatt bjöd Tirén samma år in henne till hans hem i Boden för att han skulle kunna göra uppteckningar.
Mötena för uppteckning mellan Persson och Tirén återkom de följande åren och hon hjälpte till att förmedla kontakter till Tirén och bjuda in andra jojkkunniga när de träffades. Under vintermarknaden i Arjeplog 1913 var det i Maria Perssons bostad som Tirén gjorde sina fonografinspelningar. När hon gifte sig 1915 var Tirén inbjuden som gäst. I packningen hade han en fonograf och under bröllopsfesten gjorde han sina sista inspelningar av jojkare.
Karl Tirén upptecknade sammanlagt ett 80-tal jojkar efter Maria Persson-Johansson, vilka trycktes i hans utgåva Die lappische Volksmusik (1942, nr 216–293). Av hennes jojkar finns 22 inspelades i 10 fonografrullar (SVA CYL 0232–0237, 0261, 0263, 0419, 0426). Maria Persson-Johansson är även inspelad på tre rullar av etnografen och folkmusikinsamlaren Yngve Laurell, vilken i sin tur var den som lärde Karl Tirén använda fonografen. (SVA CYL 0001-0002, KB/AVM V78-0562).
Källor: Stenman, Inger 1996. ”Maria Persson-Johansson från Luokta-Mavas sameby. Karl Tiréns informant och ’nyckel’ till jojkningens värld i 1910-talets Sápmi/Sameland.” Noterat 2; Texthäftet till Samiska röster (Svea fonogram SVCD 9, 2003).