Svensk koralregistrant

Forskning och samarbete

Svensk koralregistrant är en kortkatalog som har samlat melodibelägg i äldre svenska koralböcker och handskrifter. Kortkatalogen är en kopia av originalet som finns i Lund.

Bland de som arbetade med Svensk koralregistrant (SKR) från 1980-talet fram till 2000-talet fanns Elisabet Wentz-Janacek, Rossen Krastev och Folke Bohlin i Lund.

Harald Göranssons doktorsavhandling vid Uppsala universitet från 1992 var ett viktigt underlag i arbetet och Nordiskt koralseminarium i Lund i samarbete med NORDHYMN var ett viktigt forum för diskussion. Förebilden för det svenska koralregistranten var den tyska registranten Das deutsche Kirchenlied.

Man kom tidigt överens om att Svenskt visarkiv skulle få kopior av kortkatalogen vartefter arbetet med den fortskred. Margareta Jersild på Visarkivet var kontaktperson för projektet då hon bland annat forskade om folkliga koralvarianter och melodier till skillingtryck.

Material och källor

Det insamlade materialet omfattar omkring 30 000 melodikort. Källorna består av koralböcker och handskrifter som tidsmässigt fördelar sig enligt följande: ett 20-tal från 1500-talet, cirka 65 från 1600-talet, ett 80-tal från 1700-talet och drygt 10 från 1800-talets första decennier, fram till Haeffners koralbok 1820–1821.

Registranten är ordnad efter de 255 koralmelodierna i 1697 års koralbok. Melodierna har fått så kallade G-nummer, där G står för Gamla koralboken. Varje kort innehåller ett faksimil ur koralboken eller handskriften, tillsammans med en renskrift av melodin i modern notation. Melodierna har också transponerats till tonarter utan fasta förtecken, för att göra det lättare att jämföra olika varianter.

Användbara dokument och länkar

• Svensk koralregistrant – fakta och funderingar. Artikel av Elisabet Wentz-Janacek (2006) om bakgrunden till arbetet och hur katalogkorten är utformade och ska tydas.
• Signumnyckel till kortkatalogen. Förklaringar till förkortningarna för de källor som anges på katalogkorten.
• Alfabetiskt register över 1695 års psalmbok
• Den svenska psalmboken i faksimil inskannad på Project Runeberg.
• SweLiMuS (Swedish Liturgical Music Sources). En databas med inskannade koralböcker och handskrifter som gjordes inom ett forskningsprojekt vid Uppsala universitet efter att arbetet med koralregistranten avslutats. Där kan man finna ytterligare melodibelägg som inte finns i koralregistranten, men också se högupplösta inskanningar av många av källorna i registranten.

Koralmelodier i Sverige

Efter reformationen i Sverige infördes gemensam församlingssång i kyrkorna och enklare sånger med texter på svenska introducerades i gudstjänsterna så att alla skulle kunna sjunga med. Den mest förekommande boken i svenska hem under lång tid var psalmboken, vanligare än bibeln.

Både texter och melodier var en gemensam referensram som de flesta kände till. Därför användes melodierna inte bara till psalmtexterna, utan kunde också användas till världsliga visor i till exempel skillingtryck.

Den svenska psalmboken 1695 (även kallad den karolinska psalmboken, Swedbergs psalmbok eller den Swedbergska psalmboken) var Svenska kyrkans första statsfästa officiella psalmbok. Den tillhörande 1697 års koralbok kom med många nykomponerade melodier. Den användes i Sverige under åren 1695–1819, i Finland till 1886 och i vissa församlingar och väckelsekretsar betydligt längre.

Drivande kraft var Jesper Swedberg (1653–1735). I Sverige kom denna psalm- och koralbok att gälla fram till den Wallinska psalmboken 1819 (koralboken sammanställd av Haeffner kom 1920/21). Många folkliga koralvarianter grundar sig på melodierna i den Gamla koralboken och många melodihänvisningar i skillingtryck syftar till dessa koralmelodier.