
1960-talets jazzscen
Tradition och förnyelse – Stockholms jazzscen genom Christer Landergrens kamera.
60-talets jazzscen
Mitten av 1960-talet var en brytningstid. Jazzen stod med ena benet i populärkulturen där den befunnit sig sedan 1920-talet, och med det andra benet i finkulturen. Det märktes bland annat genom att jazzen fick tillträde till konserthusen som innan dess varit förbehållna klassisk musik. Det var vid denna tid som fotografen Christer Landergren riktade sin lins mot den svenska jazzscenen.
Jazz i förändring
Situationen för jazzen förändrades radikalt av popmusikens genombrott och det stora massmediala intresset för den. Inte minst förändrades situationen ekonomiskt. I Sverige fick det stora konsekvenser för de jazzmusiker som tidigare försörjt sig i dansorkestrar. Den nya ungdomsgenerationen ville dansa till helt annan musik. Skivbolagen var också tveksamma till att ge ut jazzskivor eftersom de tyckte att de sålde för dåligt.
Jazzens kommersiella nedgång bidrog till att den kunde ta klivet in i finkulturen. Jazzen kom att bli konsertmusik för en lyssnande publik med högre komplexitet och konstnärliga ambitioner.
Gyllene Cirkeln
1962 öppnade jazzklubben Gyllene Cirkeln i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Tanken med Gyllene Cirkeln var att erbjuda förstklassig jazzmusik till en sittande publik i restaurangmiljö. Den första omgången av klubben varade fram till 1967. Under den tiden gavs ett mycket stort antal konserter med de främsta nationella och internationella jazzmusikerna. Christer Landergren var allt som oftast på plats med sin kamera för att dokumentera.
Spännvidden av musik var stor. Vid 1960-talets mitt var de musiker som debuterat på 1920-talet fortfarande aktiva, samtidigt som en helt ny generation kommit fram. Den yngre generationen tog inte några som helst kommersiella hänsynstaganden. Den ena kvällen kunde publiken höra jazz med tydliga rötter i traditionen för att nästa kväll få möta det allra senaste och mest nyskapande.
Konserthus, ishallar och museer
På Konserthuset i Stockholm spelade de större akterna som inte fick plats på Cirkelns scen, eller som var alltför dyra att boka där. Konserthuset arrangerade också två bluesfestivaler 1965 och 1966.
Två år i rad, 1964 och 1965, fungerade Johanneshovs Isstadion som scen för Stockholms Jazzfestival – en speciell miljö för ändamålet. Festivalerna var musikaliskt lyckade men logistiskt var de en smärre katastrof.
Museer som Moderna museet och Historiska museet i Stockholm var också viktiga scener för jazzen.
Musiken blev alltmer internationell under 1960-talet. Från att den amerikanska jazzscenen dominerat under efterkrigstiden framträdde nu ett flertal jazzmusiker från Europa som väl kunde mäta sig med de amerikanska. Flera framstående musiker kom från Östeuropa och framför allt Polen med en stil som var ny för Stockholmspubliken.
Levde nära jazzen
När Christer Landergren började fotografera för tidskriften OrkesterJournalen (OJ) 1965 var det denna verklighet han mötte – och den återfinns i hans bilder. Landergren ville vara överallt där jazzen fanns och han sökte upp musiken och musikerna. Några fotograferade han endast en gång, andra lärde han känna och umgicks med. Som medlemmarna i den danska R&B-gruppen Harlem Kiddies. Jazzen är känd för att vara en mansdominerad värld men Landergrens bilder visar också att de kvinnliga artisterna faktiskt var fler än vad historieskrivningen gjort gällande.
På bild: Folk som dansar på Gyllene Cirkeln. Foto: Christer Landergren.
Läs om jazzsamlingen på Svenskt visarkiv
Vi samlar in, tar hand om och berättar om den svenska jazzen.