
1970-talets jazzscen
En värld i förändring påverkar även musiken. Jazzen hittade hem, utvecklades och stadgades.
70-talets jazzscen
1970-talet var ett motsägelsefullt decennium för jazzen. Å ena sidan blev den mer musikaliskt utmanande, med influenser från olika musikkulturer och med avancerad och komplex teknik ämnad för en mer initierad och aktivt lyssnande publik. Å andra sidan fanns samtidigt en återgång till tidigare ideal och format, med en bred och lyssnarvänlig musik. Jazzens funktion att användas till dans fick ett uppsving. Under 70-talet bildades många storband runt om i landet. De blev inte minst en viktig skola för många yngre musiker.
Kreativa jazzmusiker har ofta varit öppna och lyhörda för andra musikformer, som integrerats i genren och som bidragit till att föra musiken framåt i olika riktningar. På så vis var jazzen redan från början i ständig utveckling.
Det sena 60-talets politiska och kulturella omvälvningar i en allt mer globaliserad värld rörde på olika sätt om i det svenska samhället. Det märktes inte minst inom musiken. För jazzens del innebar det en större variation av stilar och uttryck. Under 70-talet hämtades inspirationen från många olika håll.
Jazzen hittar hem
Ekonomiskt sett fick jazzen i Sverige det något bättre ställt än under 60-talet. Statlig subventionering (som dåvarande Rikskonserter) möjliggjorde konserter, turnéer och skivutgivningar. Jazzen stärkte sin status som konstmusik. Musikformen fick också tillträde till utbildningsväsendet och undervisades på folk- och musikhögskolor. Jazzen var inledningsvis hänvisad till tillfälliga klubbar, restauranger och källarlokaler. Under 70-talet fick den dock fasta scener i flera svenska städer, till exempel Jazzclub Fasching i Stockholm som öppnade 1977 i jazzmusikers regi. Jazzen hittade också helt nya scener som utomhusfestivaler och kyrkorummet.
Jazzens instrumentalister dominerades fortfarande av män. Även om flera framstående kvinnliga musiker kom fram under decenniet och senare fick större uppmärksamhet, så var de flesta i första hand sångerskor.
Nya influenser
Gruppnamnen förändrades till mer kollektiva och många gånger fantasifulla namn. Frisyrer och kläder antog det rådande modet och borta var de enhetliga scenkostymerna. Popmusikens sound med elförstärkta instrument och publika tilltal inspirerade till jazzfusion, som blev ganska stort i Sverige under 70-talet.
Intresset för att låta sig inspireras av musikkulturer från länder utanför Europa ledde till att jazzen blev en slags världsmusik. Samtidigt hämtades inspiration från den svenska folkmusiken. Här fanns utöver själva musiken också en solidaritet med kulturer och länder vars rikedomar trängts tillbaka av den västerländska imperialistiska kulturen och kolonialismen, något som politiskt låg helt rätt i tiden på 70-talet.
60-talets amerikanska svarta, radikala, frihetssträvande, energifyllda och spirituella frijazz fick flera efterföljare i Sverige. Dessa musiker ville försöka spränga ramarna och öppna upp för något nytt.
Svenska jazzmusiker spelade mest på hemmaplan och gjorde få turnéer utanför landets gränser. Under hela 1970-talet fortsatte de högklassiga internationella besöken att komma till Sverige och många gästande solister spelade med svenska komp.
På bild: Robert Malmberg och Red Mitchell på scen år 1972 i Stockholm. Fotograf: Christer Landergren.
Läs om jazzsamlingen på Svenskt visarkiv
Vi samlar in, tar hand om och berättar om den svenska jazzen.