Litterär visa
I Visarkivets samlingar finns en mängd material av och efter upphovspersoner och utövare inom genren litterär visa.
Från Bellman till Laleh
En litterär visa är skriven av en särskild, namngiven författare och det är texten som står i fokus. Det skiljer den från den folkligt traderade visan som i sin muntliga och skriftliga förmedling ofta förlorat kopplingen till någon upphovsperson och därför finns i många varianter.
Lars Wivallius, Carl Michael Bellman och Anna Maria Lenngren är äldre exempel på utövare inom den litterära visgenren. På 1900-talets visscen hör Evert Taube, Cornelis Wreesvijk och Barbro Hörberg till de mer namnkunniga och bland dagens visartister kan vi räkna Stefan Sundström och Laleh.
Noter, låtar och personarkiv
Visarkivets fokus har från starten legat på folkmusik men här finns även en mängd material kring den litterära visan, exempelvis noter, låttexter, klippsamlingar, person- och organisationsarkiv.
På bild: Svenskluta byggd av Alfred Brock 1910. Foto: Sofi Sykfont/Scenkonstmuseet. Ulf Peder Olrog på Vispråmen Storken 1965. Foto: Robert Montgomery. Anna Maria Lenngren. Foto: Wikimedia Commons (CC)
Om den litterära visan
Vad är en visa? Och vad är skillnaden mellan en litterär och folklig sådan? Definitionerna och varianterna är många. Karin Strand, visexpert och chef för Svenskt visarkiv, ger en ingång till den litterära visgenren.
Sök i samlingarna
Sök efter tryckta visor och noter i bland annat Vis- och låtregistret. Registret innehåller 180 000 poster – från 1500-talets adelsvisböcker till dagens moderna visor och schlagermelodier.
Arkiv efter utövare
I visarkivet finns arkiv efter bland andra Peder Svan, Sid Jansson och Git Magnusson, organisationsarkiv efter Yrkestrubadurernas förening och klippsamlingar om Barbro Hörberg och Evert Taube.